”Ärligt talat mådde jag riktigt dåligt.”

Ärligt talat mådde jag riktigt dåligt. Jag kände mig väldigt självmordsbenägen och hade gjort det i några år. Jag hade mycket smärta i kroppen. Mitt huvud var väldigt dimmigt. Jag kände att allt bara var hopplöst. Mitt nervsystem var hela tiden i kamp eller flykt, på ett sätt, och jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra. Jag var verkligen, verkligen, jag vet inte, jag känner verkligen att det här räddade mig på sätt och vis, för om det här inte hade hänt vet jag inte hur länge jag hade orkat fortsätta så som jag mådde. Så det gjorde verkligen, ja, jag kunde bara inte fatta hur jag gick in där, i princip bara ett trasigt skal av en man som försökte dölja det, och sedan gick ut på andra sidan och kände mig nästan som ett nyfött barn igen, eller ett litet barn som bara var glad och skrattade och älskade det, full av glädje, full av absolut skönhet.

claytonharrop
Gud välsigne dig, bror
Det var en ära och ett privilegium att få tjäna den här mannen och
spela en liten roll i hans resa.