”Jag kände mig som en bebis i [Vādma]-processen, Ali sjöng sina vackra sånger och gjorde all sin vackra ljudmedicin och Clayton var där, och de båda hjälpte mig i princip att gråta…”

Det är som att din kropp har de här mönstren och sätten att vara som den bara sitter fast i, och om du gör den här [Vādma]-processen är det nästan som att den del av dig som är betingad och mönstrad att stanna i det tillståndet lämnar dig en stund, och sedan kan kroppens visdom liksom skriva om allt. För mig var det mycket känslor, rädsla och sånt, typ, jag vet inte, jag kände mig som en bebis i [Vādma]-processen, Ali sjöng sina vackra sånger och gjorde all sin vackra ljudmedicin och Clayton var där, och de båda hjälpte mig i princip att gråta ögonen ur mig. Det var liksom det stöd jag behövde för att få vara ett hopplöst vrak en stund, vilket jag inte tillåter mig att vara och kanske aldrig har gjort, för du vet, det finns den där idén att jag inte kan låta

tobie.say
Det är som att din kropp
har de här mönstren och
sätten att vara