Bettina Hardmeier

Hej, hej, hej […]

@RASA.DALEM.VADMA
licpen
Rebirth
så ... måste det kännas. Min 1:1 Vādma-session. Tack, Bettina – på något sätt
räcker inte ”tack”. Tack. Ett
tack av djupt känd
frid och tacksamhet. För var och en är en sådan upplevelse
något helt annat. Lika
olika som vi människor är, lika
olika är också
upplevelserna och förnimmelserna.. och – det behöver inte heller vara något för
alla. Jag firar för egen del idag
min födelsedag. För mig
var varje enskilt steg
ett steg mot mig själv. Inte
utåt, utan till mig. IN I MIN KROPP. Jag vet att vi som kvinnor, som människor, i
farliga situationer, i situationer där vi uthärdar
överlevnadsångest, spaltar av en del av oss själva
och lämnar kroppen .. jag var inte medveten om
att det var precis det jag upplevde – som baby, som litet barn.... Och så blev min 1:1 Vādma-session min inkarnation
i min kropp. Med varje steg lite mer. Lite djupare. Inte högljutt,
inte extatiskt – en ankomst, ett förankrande, helt,
fullständigt I MIG, i min kropp. Djup frid och
en kärlek, en tacksamhet fyller mig. Tack, Bettina, för en dag som jag i framtiden kommer att
fira för mig själv. Framme. Hemma. I mig. Tack. Bettina – av hela mitt hjärta.

GRASA.DALEM. Vādma
BL.I.FE_LIVING_IN_FULL_ENERGY
STANJAWILCKEN.VADMA
Thank
Tack, tack, tack... Bettina, Tanja och Mathe,
tack av hela mitt hjärta. Att sätta ord på *Vādma*-sessionerna är inte lätt för mig. Orden är för begränsade för den här
upplevelsen, som har berört mig – eller snarare öppnat mig – på en helt ny nivå. ”No where mind” – att vara ett... med allt. [Vādma]-gruppsessionen har öppnat mig, spräckt
mitt nötskal. Egentligen trodde jag (mitt ego) att jag redan var förbunden med mitt
hjärta. Det var jag inte. Nu är jag det. Jag
känner mitt hjärta, också smärtan. En 53
år gammal smärta... och .. det är underbart. Jag är förbunden med livet igen, i
kontakt med mig själv. Inte mittemellan, inte
avskuren – jag ÄR. Runt omkring mig och inom mig är det lugn. Ingen stress. En
förbindelse med mig själv, med min essens, mitt
hjärta, som jag kommer att vårda och ta hand om. Jag vet inte exakt på vilken nivå
min korsett, min rustning, mitt nötskal
exploderade. Mitt skyddspansar är borta och det är bra. Mer
än bra. Fantastiskt. Jag har aldrig varit mer
jag än nu. Utanför funktionsläget. Framme hos mig. I mig. Tack, ”av hela mitt hjärta”. Tack från djupet av mitt hjärta,
Tanja, Bettina och Mathe. Uli

Det där var vilt. Jag är fortfarande lite andfådd av att jag ens kände de där sakerna och kunde släppa så mycket. Min ADHD styr till slut en stor del av mitt liv och gör att jag är lite överallt. Och under vår [Vādma]-session kände jag hur min kropp bara föll ihop i sig själv och kändes hållen och jordad. Och jag kunde äntligen släppa taget.

DeNA
SOHA
TARS
Vādma för ADHD