”Jag känner mig lugnare, mer jordad, lättad, lättare. Jag är mer närvarande i min kropp.”

Jag är chockad. Mycket kraftfullt. Ja, absolut. Åh herregud. Det är inte ens en etta. Ja, ja. Åh wow, det är som att falla. Precis. Åh wow. Ja. Åh herregud. Okej. Fast det fanns så många olika känslor, och varje gång jag kom tillbaka tänkte jag: åh, okej. Jag är förvånad över att befinna mig i ett slags omslag, nästan som i en bomullstuss eller något sådant. Jag tror att höjdpunkten är i princip total överlåtelse till någon jag inte känner men som jag känner att jag känner. Det är lite konstigt. Det är som energi som känner igen energi, om jag får säga så. Även om det kan låta klyschigt. Jag kände mig trygg hela vägen. Bra. Det är en befrielse. Det är en befrielse. Jag känner mig lugnare, mer jordad, lättad, lättare. Jag är mer närvarande i min kropp. Jag känner, ja, jag känner att om jag var tvungen att välja något, skulle det vara mer närvarande i min kropp.

NÄR DU MÖTER DIG SJÄLV
BORTOM SINNET.