”Gråten var som att komma hem, som att välkomna mig själv, känna mig själv, uppskatta mig själv, älska mig själv”

Det är som att jag tappar förståndet. Ja, precis. Det är det som är meningen. Ja, men jag tappar bokstavligen förståndet. Ja, du fattar. Man förlorar inte medvetandet. Nej, jag tappar bara förståndet. Tappar mina gissningar. Ja, jag kan inte greppa det. Det viktigaste är känslan efteråt. Ja, det är verkligen så, jag känner mig så här lång, men det är lätt inuti, ljust. Ja, jag är redo. Ja, nu går alla system i linje med varandra, kropp, sinne och själ. Hur är ditt sinne? Klart, klart. Det känns också tommare. Ja, tomt, klart, bara rymd. Bara att jag inte är här. Jag är här. Jag vill gråta. Du kan släppa fram det. Släpp fram det. Ja. Kan du förklara gråten? För det är något som jag vet är väldigt värdefullt. Gråten var som att komma hem, som att välkomna mig själv, känna mig själv, uppskatta mig själv, älska mig själv. Jag känner mig så stark, så hemma. Och det... Hur? Det är så kärleksfullt. Jag vill tänka vad jag kan tänka. Wow. Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Hä? Låt det bara vara. Ja. Wow. Mm-hmm. Tack.

INNAN DE GÅR BORT
[Vādma]
UPPACKAT.