”Ingenting har någonsin öppnat något i mig på det sätt som lördagen gjorde.”

Ingenting har någonsin öppnat något
i mig på det sätt som lördagen gjorde. Det
kändes inte som att jag hade hittat en lösning. Det kändes
som att jag äntligen hade hittat en dörröppning. Sedan igår kväll verkar min kropp fortfarande
bearbeta upplevelsen. Jag har
känt mig otroligt känslosam, och i morse vaknade jag med illamående,
nästan som om min kropp ville
rensa ut något. Jag har också känt mig otroligt
trött. Jag vet inte exakt vad det hela
betyder, men det känns som att min kropp fortfarande
bearbetar det som började i lördags. Mer än något annat vill jag gå
framåt. Jag vill läka så att jag kan ge mina
barn den trygga, säkra och
känslomässigt förbundna barndom som jag aldrig
fick. Jag vill ha tillbaka mitt liv med
glädje, frid och lugn.