”Jag lämnade en massa bördor som inte är mina”

Alltså, Víctor, ärligt talat ville jag komma utan några förväntningar, för att inte veta vad jag skulle få. Han har en lampa som han sätter på dig, en lampa som gör att tallkottkörteln avkalkas, eller hur? Eller i alla fall vaknar. Och så finns det musik, det är verkligen en väldigt sensorisk [Vādma]-upplevelse, med många ljus. Jag såg många fragment i fosforescerande färger, de bytte färg och riktning hela tiden åt alla håll, men det gjorde att jag kunde få mycket kontakt med mig själv, med mitt högre jag, kan man säga, och att släppa mina bedömningar, eller hur? De bedömningar jag har om mig själv och om andra människor. Det här utrymmet för att återknyta kontakten, för att förlåta, men också för att förlåta mig själv, och jag tror att det var lite viktigare. Jag fick kontakt med lampan och med hörlurarna, jag fick kontakt med... Jag kände min släkt över generationerna, alltså både den kvinnliga och den manliga, och det är väldigt roligt, för när lampan tog slut var det första vi arbetade med efteråt just det, så jag hade det alldeles färskt, och därför var det väldigt lätt för mig att få kontakt med det. Víctor leder en på ett fantastiskt sätt. Jag kände mig som om jag hade känt dig länge, alltså med stort förtroende, stort förtroende för honom, att jag är i goda händer. Jag bad Víctor att få göra det här omdömet eftersom min upplevelse var väldigt stark. Det är något som hände i mig som jag inte vet vad det var, men jag känner mig väldigt glad, jag är lugn. Jag lämnade en massa bördor som inte är mina och som jag känner att jag har burit på under väldigt lång tid, och som dessutom inte är mina. Så det gick väldigt snabbt, och jag känner också att under de här två timmarna av [Vādma]-terapi är det som att du sparade in 30 psykologiska terapier åt mig, eller vad vet jag, alltså jag känner verkligen att jag fick ut mycket. Tvärtemot att gå därifrån och tänka på allt man har arbetat med är det tvärtom, jag känner att jag inte behöver tänka så mycket längre, för det är redan löst, det är liksom redan gjort, mina återkommande tankar är på ett annat ställe just nu, och det gör att jag känner mig mycket lättare. Det var en [Vādma]-upplevelse som tog ut mig, som om jag hade lämnat mig själv och i ett annat rum hade ordnat upp alla mina saker och sedan kommit tillbaka till mig. Som om en kvantdubbel hade gått omkring där och så kommer man tillbaka igen och säger: okej, jag är här, jag är här nu och på den här platsen. De första nivåerna var ungefär så att jag kände ett sorl i huvudet, som om jag hade kommit till en plats med jättemycket folk, jag hörde barn, barnens skratt som om de lekte, och många människor som pratade med varandra, och jag var väldigt glad. Jag såg inte ens deras ansikten, jag hörde bara det, och det var vad jag kände, men jag kände att jag var i, ja, som jag sa, som i en ashram, som i en kapsel, i något konkavt, för hålrummen lät så, så var platsens akustik. Jag kände en, en slags frid och ett lugn. Sedan steg nivån, och sorlet i huvudet från alla människorna försvann, försvann, försvann […], tills jag blev mer och mer med mig själv, och det gav mig mycket frid, det gav mig mycket lugn. Jag är en person som tycker väldigt mycket om att vara ensam, fast jag är väldigt social, jag älskar att vara med mig själv och att vara ensam. Min ensamhet omfamnar jag, jag, jag njuter av den, och det är något som många har svårt för, men för mig ger det, ger det mig frid att vara med mig själv. Han har apparater, som en väst, och jag kände det som om jag var i vatten, som en sensorisk upplevelse, som om vattnet kom till mig och gick och kom igen och gick, och med den här känslan i öronen och med lampan tog det mig till platser, ja, väldigt snabbt där jag fick kontakt med mig själv och med alla, det var som att skruvarna drogs åt, alltså tankarna, jag fick ordning på dem, och det är svårt att ha ordning i ett liv som är så, så rörigt, så, så kaotiskt, i den meningen att man är mamma, men man måste också arbeta, men man har också en familj, man har ett barn, och man vill hinna med allt man måste hinna med på en, på en enda dag, det är svårt, och, och plötsligt, att bära all den där bördan som samlas på hög med dagarna, med månaderna, med åren, med tiden, det är svårt att lämna den på en plats och, och andas och komma tillbaka till sig själv, eller hur? Det här är vad jag tar med mig, jag är väldigt nöjd, jag går väldigt fridfull, för mig var det en upplevelse som jag uppmanar er att, om ni får chansen, prova med Víctor, vi pratar sedan om hur jag har mått, för jag känner också att jag kanske har en uppgift, eller ett, något kommer att hända mig under de här dagarna, det berättar jag för Víctor, men för tillfället var det en väldigt berikande upplevelse för mig, och från en plats av, av frid, av inget ego, noll ego, noll ego, och, och av mycket, eh, utan att känna sig dömd, eller hur? Det, det är väldigt viktigt, för då kan man bli helt fri, och dessutom behöver man inte ens berätta vad som händer med en, det sker bara inuti en, och det är mycket viktigt. Och tack. Tack.

OMDÖME ARLETH
TERÁN
utan förväntningar för

Mira, Víctor, pues yo la verdad es que me quise venir sin expectativas para no saber a lo que venía. La verdad es que él tiene una lámpara que te pone, que es una lámpara que te hace que la glándula pineal se descalcifique, ¿no? O por lo menos despierte. Y hay una música, es como un tema muy sensorial realmente la [Vādma] experiencia, con muchas luces, yo vi muchas fracciones de colores fosforescentes, cambiaban todo el tiempo de color y de dirección hacia todos lados, pero eso me permitió como conectar mucho conmigo, con mi yo superior, digamos, y como hacer como, quitarme los juicios, ¿no? Los juicios que tengo hacia mí misma y hacia otras personas. Este espacio como de reconexión, de perdonar, pero también el hecho de perdonarme, que yo creo que era un poco más importante eso. Me conecté con la lámpara y con los audífonos, me conecté con... Yo sentí con mi linaje generacional, o sea, tanto femenino como masculino, y muy chistoso porque cuando se acabó la lámpara lo primero que trabajamos después fue eso, pero así lo tenía como muy reciente, entonces para mí fue muy fácil conectar con eso. Víctor te va llevando de una manera magnífica. Me sentí como si te conociera de mucho tiempo, o sea, como con mucha confianza, mucha confianza en él, en que estoy en buenas manos. Yo le pedí a Víctor hacer este testimonio porque mi experiencia fue muy fuerte. Hay algo que no sé qué pasó en mí, pero me siento muy contenta, estoy tranquila. Dejé como muchas cargas que no me pertenecen y que siento que vengo cargando desde hace mucho tiempo y que no son mías además. Entonces fue muy rápido y también siento que en estas dos horas de [Vādma] terapia, como que me ahorraste 30 terapias psicológicas o qué sé yo, o sea, de verdad siento que saqué muchas cosas. Al contrario de irte pensando todo lo que trabajaste, es al revés, como que siento que ya no tengo que pensar tanto porque ya está resuelto, como que ya está hecho, como que ya mis pensamientos recurrentes están en otro sitio en este momento y eso me hace sentir como mucho más ligerita. Fue una [Vādma] experiencia que me sacó como si me hubiera salido de mí y en otro espacio como hubiera arreglado todos mis temas y hubiera regresado a mí. Como si un doble cuántico por ahí anduviera y otra vez regresas y dices, ok, estoy aquí, estoy ahora y en este lugar. Los primeros niveles fue así como de, sentía como un barullo en mi cabeza, como que me había ido a un lugar donde había muchísima gente, escuchaba niños, las risas de los niños como jugando, como mucha gente platicando entre ellos y yo muy contenta. Ni siquiera les veía los rostros, nada más escuchaba eso y como que eso es lo que yo sentía, pero sentía que estaba como en una, pues te decía que como en un ashram, como en una cápsula, como en un algo cóncavo, porque los huecos así se escuchaban, como la acústica del lugar así era. Sentí una, una, como una paz y una tranquilidad. Después fue subiendo como el nivel y cada vez el barullo que sentía en mi cabeza de tanta gente se fue, se fue, se fue, se fue, se fue, se fue, hasta que cada vez estaba yo más conmigo misma y eso me dio mucha paz, me dio mucha tranquilidad. Soy una persona a la que le gusta mucho estar sola, aunque soy muy sociable, amo mucho el estar conmigo misma y estar sola. Mi soledad la abrazo, la, la, la gozo y, y es algo que a mucha gente le cuesta mucho trabajo, pero a mí me da, me da paz estar conmigo mismo. Tiene unos aparatos de, como un chaleco que sentía yo como si estuviera en el agua, como esta, como experiencia sensorial, como si el agua viniera a mí y se fuera y otra vez y se fuera y como, como esta sensación con los oídos y con la lámpara, me llevó a lugares, este, que muy rápido donde conecté conmigo y con todos los, como que se me ajustaron las tuercas, o sea, los pensamientos, los ordené, que también es difícil tener orden en, en una vida tan, tan movida, tan, tan caótica, en el sentido de que eres mamá, pero también tienes que trabajar, pero también tienes una familia, tienes un hijo, y quieres cumplir con todo lo que tienes que cumplir en un, en un solo día, es difícil, y, y de repente, como llevar toda esa carga que se va acumulando con los días, con los meses, con los años, con el tiempo, es difícil como dejarla en un lugar y, y respirar y volver a ti, ¿no? Esto es lo que me llevo, me quedo muy contenta, me voy muy en paz, para mí fue una experiencia que les invito a que si tienen oportunidad la puedan vivir con Víctor, ya platicaremos después cómo me he sentido, porque también siento como que a lo mejor tengo una tarea, o un, algo me irá pasando durante el transcurso de estos días, ya lo platicaré con Víctor, pero por lo pronto fue una experiencia muy enriquecedora para mí, y desde un lugar de, de paz, de no ego, cero ego, cero ego, y, y de, de mucha, eh, sin sentirte juzgado, ¿no? Eso, eso es bien importante, porque puedes llegar a liberarte completamente, y que además ni siquiera necesitas contarle lo que te pasa, simplemente sucede dentro de ti, que eso es muy importante. Y gracias. Gracias.

TESTIMONIO ARLETH
TERÁN
sin expectativas para